Idag hade jag verkligen bestämt mig för att bara ligga inne i soffan, helst i sängen till och med, inte för att jag mådde dåligt, inte alls, för nu har äntligen febern släppt, utan bara för att jag ville och kunde!
Både måndag och tisdag var jag ju på centrum och jagade och det tog på mina krafter, som man brukar säga!
Ljudet på fönsterbläcket gjorde att jag drog täcket närmare mig, temuggen fick vänta till klockan 08:00, jag ligger liksom och väntar på "god morgon"-hälsningen, för den gör mig så glad!
Det är en mänsklig rättighet att få vakna av att någon säger "god morgon" och det har jag fixat så bra för mig! Okompliserat och villkorslöst!
Men så vände det, på eftermiddagen hände det!
Jag hade riggat upp min laptop vid fönsterbordet, kaffemuggen likaså och plötsligt ser jag hur det tvärlyste i min högra ögonvrå. SOLEN, som speglade sig i grannfönsterna i huset bredvid!
Fan, där sprack min plan, jag hade tänkt vara flitig i mitt skrivande, ja, jag skriver ju på mina memoarer nu! Först började jag med blyertspenna i ett anteckningsbok, men högerhanden strejkade, orkar inte hålla pennan tillräckligt länge, så mitt liv skulle få ett snabbt slut och många skulle slippa undan att bli uthängda!
Det var underbart där ute!
Jag fick min behövliga halvtimmas promenad och därefter fortsatte jag mitt projekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar