Idag är det precis sju år sedan vi följde Erik till den eviga vilan där bland furorna, då var det upplyst av ett skönt snötäcke, idag endast barmark och fruset, men fortfarande lugnt och fridfullt!
Tyvärr så var det tydligen väldigt länge sedan någon var där och hälsade på, därför var det endast en frusen, nedvissnad och obestämdbar planta kvar där, som jag städade bort, resten var fastfruset och ledsamt!
Så en liten krans och några gravljus fick sätta lite julkänsla över den sorgliga synen som jag möttes av efter min långa färd dit!
Men som jag brukar tänka och känna när jag är där, han är inte här, han är lite här och där och lite överallt "precis som vanligt"!
Men gud va jag saknar honom och jag skulle kunna göra vad som helst för att få tala med honom en gång till, åtminstone på telefon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar