DAGENS BELÖNING

Alltså, nu fick det räcka, jag var bara tvungen att ta mig ut i skogen, skogen där blåsipporna brukar titta fram nu i mars månad!
Ja vet, det har varit ett antal bakslag den senaste tiden, så jag förväntande mig inget mirakel direkt, det enda jag förväntade av mig själv var att ta mig dit!
Jag kollade på klockan exakt när jag började gå, typiskt mig förresten, att alltid kolla på klockan, vad den är, när och hur länge osv!
13:58!
Exakt på minuten 10, var det dags för mig att stanna och stretcha första gången och som tur var hade jag kommit fram till den första bänken där ute i vildsvinsskogen!

Än inga blåsippor i siktet, fast jag stod där en bra stund och töjde och böjde!
Ett nytt försök, som räckte precis lagom till nästa bänk,

ca 4 minuter till, helvete, vad hade jag gett mig in på, stuck in the woods!
Men fan den som ger sig, dom ska finnas här någonstans, blåsipporna, jag bara vet det, åtminstone en liiiiten, bara för min skull, snälla!
Efter ett längre uppehåll på bänken, även sittande med risk för att bli skitig och kall om rumpan, så haltade jag vidare några meter, och där, där inne lite till vänster såg jag något blygt, blått som tittade fram, tjhoooo, bara för min skull!

Äntligen, äntligen så är våren här, om än med mycket möda och besvär, både för blåsipporna och mig!
Sedan vände jag och gick samma väg hem, för där ute i skogen möter jag sällan någon, så risken att bli påkommen med att stå på alla fyra bara sådär, är obefintlig!
Kunde passa på att plocka med mig lite blåbärsris för syns skull isåfall!
Passade utmärkt till att stötta upp mina tulpaner, som har nått bästföredatum för länge sedan!

"Där står du och duger precis som du är"!