Och den här gången hit och dit, fram och tillbax!
Och på den sjunde dagen vilade hon, eller? nä inte riktigt!
Men nu till inlägget!
Nu har jag varit här hos jäntan min i sju dagar och i gårkväll fick jag en mystisk känsla när jag satt och tittade på filmen "I rymden finns inga känslor".
En härlig film, som utspelar sig i mitt barndomshem Nyland, Ångermanland. Och inte nog med det, utan dessutom precis i det huset som jag bodde med mor, far och mina systrar under min tidiga ungdom. Minnet sviker mig, men jag tror åtminstone upp till 12-13 års ålder.
Precis i den lägenheten som Simon och brodern Sam bodde i. Samma trapphus, samma dörr, samma, samma!
Minnena haglade över mig, både glädje och sorg, men mest hyss. Som till exempel när jag knyckte cigg av morsan, mentol och hur jag rökte från köksfönstret och kräktes utefter den rappade husfasaden, precis där den röda packmoppen står. Kanske därför jag inte blev någe riktig rökare!
Fönstret brevid, var sovrummet som jag delade med syrrorna. En liten enkelsäng åt lillasyster och en våningsäng, där jag låg uppe.
Mamma och pappa sov i vardagsrummet
Tänk vilka minnesbilder man kan få av olika händelser, som tex i det här fallet, eller av dofter, ljud och i synnerhet musik.
Men som jag satt där och såg filmen, så minns jag plötsligt inte var jag var.
Nyland, Nynäshamn eller Umeå, eller hos vem?
Jag var nog lite slutkörd, för då kan man ju bli lite förvirrad vad jag förstår.
Spännande, men inte skrämmande att uppleva den där snabba resan mellan tid, plats och rymd under någon sekund.
Nu vet jag var jag är och ska väl försöka ta det lite lugnare restan av min tid här....,få se, va ä ja nu då?
Jo just dä, Umä!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar