TVÄRNIT!

Jag som hade tänkt möta upp en hel drös lika vackra qvinnfolk på Blåkulla i kväll.
men skit samma, jag behöver bara titta ut genom fönstret, så tror jag ändå att jag är där.
Kattorna har hoppat ner från kvastarna och springer omkring här i kvarteret och några har till och med uppdaterat sig med kamphundar som ressällskap på kvasten, som taget över kommandot över både kärringar och gubbar.

Vart tog alla små påskkärringar vägen förresten?
De som ringer på dörren och lämnar egenhändigt målade små påskkort och får en liten slant eller godis istället?
Minns tydligt när jag, tillsammans med Sofia och Erik, satt i husvagnen och fixade påskkort.
Hur jag hjälpte dem med utstyrsel av diverse sjalar, förkläden, långa kjolar och smink och kaffepanna, traskade runt på husvangscampingen och knackade på i vagnarna.
Det var påsken -92 uppe i Klimpfjäll och Sofia kunde gå hjälpligt med stöd av en trygg hand i sin.
Efter väl uträttad runda hos alla påskfirande campinggäster, delades gåvorna lika mellan mina alldeles egna små otroligt stolta och "rödblommiga" påskkärringar.

Jo så här är det!
Nu är det posttelefonen som sätter stopp för traditionen!
Och förresten, dagens ungar har inte tid, iphonerna ligger tryggt i deras händer nu.