Den stora högtiden var då äntligen här och efter tretton års knep och knop var det över och jag är så stolt över min lilla " plutt" som mot alla odds har kommit så här långt, som hon har fått kämpa, tapper, tuff och jäkligt envis är receptet. Ja i vart fall så är hon min hjälte i dag, sedan kommer jag själv, ops! jo faktiskt, hur hann jag dit och hem igen i rusningstrafik. Vart vill jag komma ? jo så har var det. Dom skulle gå ut kl. 11:00, så när maken och jag, märkt väl han tog alla blommor och plakatet och jag skulle låsa och hoppa upp i bilen köra var väl kl. ca strax före 10:30, herregud vilken trafik det var, jag fick krypa fram till målet, nöjd över att ha lyckats hitta en plats att parkera bland en massa ballongprydda traktorer och diverse andra fordon så tog vi vårt pick och pack och skulle söka rätt utgång, saken är ju den att det är en vansinnigt stor skola och massa olika utgångar. Var är min handväska? "va då handväska?" ja men min väska där jag har allt, kameran, börsen, presenter m m, jag ni vet vad som brukar ligga i en kvinnas handväska, "ja men är det så viktigt?" ja se karar. Jag hoppade in i bilen igen, lämnade vederbörande med plakat och en kasse blommor, rivstartade och vände kosan hemåt igen och om det var någon som såg en grå Cheva i en vansinnigsfärd genom stan så var det jag med reg nr PAJ 123. Jag var tillbaks på på skolan 10:58 med min handväska och kameran.
Sedan vid tvåtiden hade vi bjudit in kompisar, gamla och nya vänner på lunchbuffé och presenter och blommor överlämnades till en mycket nöjd och glad nybliven student i ett gammalt radhus med alldeles nya fönster.
Å nu sitter jag här och fattar ingenting, hur har jag hunnit med.
Än en gång HUR HAMNADE JAG HÄR?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar