Igår kväll var Sofia å jag på grillparty med hennes rullstolsinnebandygäng dom firade 10 års jubileum plus avslutning på den här säsongen. När vi kom var grillarna redan i full gång för vi var naturligtvis försenade. Tack och lov hade arrangörerna ordnat med en jättebra lokal där vi fick gott om plats både för rullstolar och gående för huva va kallt det var ute. Massao av gott kött, korv och hamburgare med tillbehör och olika sallader och godis bjöds på samt läsk och kaffe å kaka. Sedan var det dax för sjukamp och jag är mäkta imponerad över idérikedomen att komma på grenar som alla kunde delta i om än med lite modifikatio, det var glatt och hjärtligt i varje fall. vi delades upp i fyra lag om sex personer i vardera med blandade handikapp, mitt lag kom trea tror jag att det var, fast va spelar det för roll vi hade skitkul och vi skildes åt som vänner senare på kvällen. Innan jag var i säng hade klockan hunnit bli halvtolv och jag kände att tröttheten tog överhand, levande charader, pilkastning musikfrågor och frågesport m m tar på både kropp och knopp så jag somnade med mp3 spelaren och vet inte var och när medvetslösheten inträdde. När jag vaknade var klockan närmare tio på morgonen. Idag som alla lördagar fast det är Sveriges nationaldag så har jag ju mina vanliga rutiner, dammsugning och allt som hör till, dammtrasan och allt det där, men plötsligt kom jag på, varför göra det så noga? på måndag morgon tidigt kommer ju dom som ska byta ut alla våra fönster som står ute på gården inplastade, vilken skön känsla att bara snabbt svepa omkring med skrället och sedan ställa bort den i städskåpet igen, å jag som fortfarande känner av tröttheten från igår. Konstig trötthet föresten, det har nog varit lite mycket ett tag. Semestern kommer säkert att göra gott och nu har jag bara åtta arbetsdagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar