KLÄDSHOPPING

Min absolut sämsta gren, att köpa kläder och i synnerhet till mig själv.
Jag har ju ingen som helst aning om vad som passar mig och allt blir bara fel så fort jag hamnar inne i en provhytt.
Idag gick jag ner till en dambutik här i stan! Jag hade nämliget sett en klänning som hängde i ett skyltfönster några gånger och tänkt, "den kanske jag skulle kunna ha"! Så när jag kom in, gick jag genast till klänningen där den hängde och till min besvikelse (lättnad) fanns bara storlek S och L.
Men för att inte verka allför säker, så tog jag en av varje och klämde in mig i provhytten/ tortyrkammaren.
Som jag trodde(hoppades)var S för trång och L för stor. Så nu slapp jag undan den här gången också.

Egentligen förstår jag inte vad det är för fel på mig, annat än att jag har helt oklar självbild och så är jag ju alltför androgyn för att damkläder och klänningar i synnerhet känns naturligt för mig. En snygg kostym kanske skulle vara nått!
Nä jag behöver inget nytt, intala jag mig själv hela tiden. Kanske jag kan ekipera mig när jag kommer upp till Umeå till jul, då drar jag med mig Sofia som är klockren och ärlig till någon butik. Nä fy fasiken föresten, då är det ju mellandagsrea och ännu trängre i butikerna och långa köer till provhytterna! Nä det gåt bort det också!
Jag får gå i mina gamla paltor!
Fast HÄROMDAN så fick jag ett paket nedstoppad i mitt brevinkast, så lite ekiperad är jag trots allt.