På en helt vanlig gräsmatta, skådade jag detta naturens under på min ovanligt tidiga promenad idag!
Med andra ord, det har varit riktigt kallt inatt, men fortfarande inget snöfall här i Nynäshamn med omnejd!
En strålande skogspromenad låg framför mig, med en sekatör i ena fickan och en kasse i den andra, för att få med mig lite olika kvistar som vinterdekoration på balkongen!
Idag, för exakt sex år sedan, var det sista gången jag talade med min son Erik i telefonen!
Han ringde från sjukhuset där han var inlagd för "vård", två dagar senare var han död!
Det sista han sa till mig var,"mamma, vilken tur att du har Peter Jöback! Jag älskar dig!"
Dagens promenad där ute i skogen gick jag under tystnad, ingen radio, ingen musik, bara ljudet från några änder nere i viken, lite vatten i bäcken som porlade och vindens sus!
Och Erik var ovanligt närvarande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar