ALLA HELGONS DAG!

Och känslorna svallar!
Redan under natten till idag så började det svalla!
Vaknade vid fyratiden av tankar som inte ville släppa, tankar som, hur ända in i helskotta kunde det bli så här, varför just jag och min lilla familj?
Naturligtvis hade det med mitt besök hos Sofia på Maxa Livet-konferensen, det tog mer än vad jag hade väntat mig!
Sofia i sin rullstol, totalt beroende av assistans i sin utsatthet, jämfört med de andra ungdomarna, som såg i det närmaste helt återställde ut!
Naturligtvis syns inte ärren och eventuella proteser på kropp och själ hos dom heller!
Men jag kan tänka mig att Sofia kände sig lite utanför i sammanhanget rent fysiskt!
Det var nog det som höll mig vaken mellan 4 och 6 i morse!
Lyckligtvis somnade jag om och vaknade skapligt utvilad strax efter 9!

Snön som kom igårkväll var putts väck och det klarnade upp, skönt inför mitt besök hos mitt nästa barn Erik i Minneslunden!
Så med ett gravljus begav jag mig till kyrkogården strax här intill!
Precis som väntat var det redan mycket besökare där och massor av ljus och blommor utplacerade runt omkring i Minneslunden!
Jag fick ett fint möte med en man som hade svåra problem med sitt lilla gravljus, som slocknade hela tiden, framför allt eftersom han inte hittade någon lä plats!
Jag lyckades hjälpa honom med problemet och han tackade så mycket och tycket uppstod oss emellan!
Jag själv hade samma problem, men väntade tålmodigt på en lösning!
Tillslut hittade jag en liten lucka där jag kunde klämma in mitt ljus!

Då stod plötsligt den där mannen bredvid mig men ännu ett ljus i handen och samma problem igen och av en händelse, så lyckades jag fixa och trixa så att hans ljus ännu en gång hamnade i lä för vinden och kunde få brinna för ännu en av hans nära och kära som inte längre fanns i livet!
Vi kom i samspråk, eftersom vi råkade varandra igen så snart och det visades sig att han var den enda kvar ur hela hans släkt, så han hade många ljus att tända! Själv hade han uppnått den aktningsvärda åldern 96 och bakom buskarna stod hans cykel som han färdades med dit!
Det var ett fint och trösterikt möte och det gjorde att min stund hos Erik gav mig ett helt nytt perspektiv på livet, kärleken och döden!

Nästa känslosvall den här Alla Helgons Dag inträffade på Biovågen här i Nynäshamn,

ty där sändes 25-årsjubileet av Miss Saigon och eftersom jag aldrig har sett den musikalen tidigare, men vid otaligt antal gånger hört och sett Peter Jöback framföra sånger ur den, framför allt under hans bejublade konserter I Love Musicals och framförallt, så gjorde han ju rollen som Chris på The Theatre Royal Drury Lane i London 1997, så jag såg det som ett MÅSTE nu när den skulle sändas här hemma!
WOW, säger jag bara, vilken musikal, vilken stark historia och än en gång tårades mina, i annars så torra ögon!
Tre fullspäckade timmar med känslosvall och en ny bekantskap i bänken bredvid mig!
Okej det var en halvtimmas vätskepaus, men den använde vi till fint samtal, fortfarande sittande i våra fåtöljer, en ny vän här i Nynäshamn måhända?
Livet har oanade möjligheter för oss, det gäller bara våga ta emot och ge tillbaka vänlighet!