JULPYNTAT PÅ SJUKHUSET

Torsdagmorgon den 24 november!
Tidig morgon på M88, dags för sista droppet för i år!
Tystnaden ligger fortfarande över korridoren, sköterskorna sitter och planerar dagens jobb och jag smyger in på mitt rum, som är nedsläkt, så när som den här adventsstaken i fönstret!
Idag är jag själv på rummet, så jag kan bara ligga och sova under mina dubbla täcken!
Klockan 07:45 kommer min sköterska med droppet och då tvärkom jag på att visa mitt högra ben, som jag har haft ont i ett tag och tänkt, "äsch det går nog över", men kanske ändå få lite a second opinion, jag är ju trots allt inte läkare!
Min sköterska sa att hon skulle säga till en läkare att komma in till mig under dagen!
Klockan två var jag klar med mitt dropp och lagom då kom läkaren och tittade på benet!
Genast bestämde hon att skicka en akutremiss till akuten för, "det där ser inte bra ut, det ser precis ut som en propp"!

14:15 ca, infann jag mig på akuten och fick anmäla mig ganska så direkt!
Satte mig ner i väntrummet och tänkte att, det här går nog fort, eftersom jag har en akutremiss!
Men tji vad jag bedrog mig!
Klockan 15:45 hade alla prover tagits inför läkarbesöket och fick besked om att det tar ungefär en timma innan de är klara!
Okej, en timma, det ska jag väl kunna stå ut med!
När det hade gått tre timmar och ingenting hänt, gick jag till luckan och frågade om jag hade "kommit bort", eller nått!
Jag fick till svar att jag kunde gå in till avdelningen och höra mig för om hur det låg till!
Sagt och gjort!
"Inga problem, dina provsvar har kommit, men vi väntar på läkare, så sitt ner och vänta"
Nu var klockan runt 17:00 och mitt humör började svikta, benet värkte, men jag försökte sova , om än jävligt obekvämt!
Klockan tickade fram sakta, sakta!
När den var runt niosnåret tänkte jag faktiskt ge upp och åka hem, men bet ihop och kurade ihop mig på stolen!
Min senaste måltid var vid halvtolvtiden på dagvården, det bestod av det vanliga, LCHF-muffins och sedan en banan, "den blir bra att ha i magen inför min hemresa på pendeln när droppet är klart"!
Jo pyttsan, här satt jag nu sju timmar senare med en vattenflaska i ryggsäcken!

Ungefär klockan 22:00, kom äntligen en läkare till min undsättning!
Han berättade att det fanns inga avvikelser på min prover, inget tecken på infektion eller så, men direkt när han började med ultraljudet över mitt onda ställe, så utbrast han, "men här är det en ordentlig propp, riktigt stor, lite ovanligt faktiskt, för här brukar de inte sitta"!
Och som alltid, jag är ju sååå himla nyfiken och vill ju alltid vara med och se på alla skärmar och undersökningar, så han fick genast vrida bordet och visa mig skärmen och redogöra för mig vad vi kunde se!
Där satt den, proppen, Tromboflebit, stor som ett plommon och hade ingenstans att ta vägen, bara bulna ut och pulsera!

Klockan 22:40, lämnade jag akuten med ett recept på blodförtunnande i form av Fragmin 1000 IE/förfylld spruta!
Så nu ska jag injicera varje kväll på magen i två veckor!

Hemma igen i Mitt Mysiga Krypin klockan 00:15!