Man vet aldrig hur länge det varar!
Nu lät det väl väldigt sorgligt och ödesmättat, men jag menar ju naturligtvis vädret, ta vara på vädret, ty nu är det ju den så kallade "Indiansommaren", den efterlängtade!
Eftersom, i mitt tycke, så har hösten hittills haft mer att önska, vad gäller värme och sol, så ut ur stugorna folks!
Jag började med Minneslunden strax här bredvid, jag brukar svänga förbi där lite när som helst, utan någon särskild anledning, bara därför att!
Sedan blev det Nickstaskogen igen, eller som jag kallar den, Vildsvinskogen, det är ju så rofyllt där och bjuder på både svindlande utsikt från högsta toppen, omfamnande växtlighet och närhet till havet, för det är ju en liten havsvik det här!
Jag satte mig nere på en av bryggorna på Nickstabadet och lät solens strålar värma mig en stund och passade på att tala med Sofia i mobilen en bra stund igen!
Hon hade just kommit hem från ett läkarbesök på plastikkirurgen den här gången!
Äntligen hade läkaren på VC insett att såret på hennes armbåge behövde ses om av specialister på området och inga klåpare! Så nu är den här nekrotiserade vävnaden avlägsnad
och rätt omläggning ordinerad till Sofias assistenter!
Det är tur att vi kommuniserar bra Sofia och jag och har samma tänk om och hur saker och ting borde göras och oftast har vi rätt hon och jag när det kommer till kritan!
Vi är ett bra team mor och dotter, om ändock på distans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar