Det går inte alls bra nu, riktigt jävligt faktiskt!
Det senaste beträffande Sofia, är palliativ vård i hemmet, med uppföljning av tumörens fortfarande sakta tillväxt, som de tyvärr inte vågar angripa med strålning, med riks för att påskynda tillväxten!
Så nu går jag omkring här hemma och bara suckar, suckar och suckar!
Som idag t.ex, jag fick inte till det alls, fast jag vaknade skapligt utvilad och onödigt tidigt, 07:45!
Började dagen med att ställa iordning min te-mugg, ja den ska stå och dra länge, det ska ju smaka te!
Under tiden passade jag på att ställa tillbaka alla mina klockor, jag har många, sex stycken närmare bestämt. Jag flyttade klockan från sovrummet till vardagsrummet o klockan från köket till badrummet. Svårast var spisklockan...nu är hela spisen i mitt sovrum o svår att använda. Gick allt rätt? Jag höll på en timme iallafall, det var väl en timme man skulle flytta på klockorna? Blev helt slut...
Det här känns så onödligt på något vis, varje år samma sak och hela vintern måste jag nu igen vänta på att få flytta tillbaka spisen till köket.
Jag blev lite orolig när jag läste i tidningen att vissa telefoner o datorer är självgående, så jag undrade var jag skulle hittar dom i morse när jag vaknade...
Tur att jag inte har någon bil, för de har ju också en klocka? Ändrar den position själv under natten, var hittar man den på söndagmorgonen, fortfarande iklädd nattsärken och morgonrock!
Sedan den vanliga långfikan med två rostad med marmelad, det är ju helg och då brukar jag lyxa till det, annars är det ju den obligatoriska lingongrovan med antingen rökt kalkon eller räkost, tillsammans med DN och Nyhetsmorgon!
Två timmar senare, ringde Sofia och vi hade vårt vanliga morgonmaratonsamtal om djävulen i ryggen och om hur och vad och allt mellan himmel och jord!
Där tog min energi slut och ångesten tog vid igen, som om jag hade trott något annat, å nej!
Ännu en tung dag!
Igår var jag ner till centrum här hemma i Nynäshamn, det var den årliga Höstmarknaden, jag fick skjuts av lillasyster som tur var, ty vädret hade mer att önska, regnskurarna avlöste varandra hela tiden, så det blev en snabb tripp mellan stånden samt en fika på Janne´s kaffé!
Det enda jag inhandlade var en fin bukett tulpaner, som påminner mig om att det kanske kommer en ny vår, vad det lider!
Framtiden ser oviss ut och glädjetillfällerna står ju inte som spön i backen, så att säga!
I slutet av veckan åker jag upp till Sofia för att uppvakta henne på 30-årsdagen 4 november!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar