Så var det då dags att träffa en läkare på Ortopeden för eventuell operation av långfingret!
Jag satt utanför hans öppna dörr en stund medan han satt och grunnade över min anamnes och kollade på bilderna på fingret.
Jag försökte utläsa hans ansiktsuttryck därifrån jag satt och det såg sammanbitet ut.
Så efter en stund kom han och hälsade mig välkommen in och att sitta ner där bredvid skärmen!
Jag hade ju redan sett bilderna den dagen de togs, så jag visste att det såg ganska trassligt ut och redan tänkt tanken att, det där är nog inget man ska röra vid "inte skära i sklerodermikärringar"!
Och mycket riktigt (nu igen)!
"Jag är inte säker på att jag vill göra något med ditt finger och mycket just beroende på att du har Sklerodermi"!
Svårläkt och dålig cirkelation och i synnerhet i fingrarna!
"Tyvärr är det stor risk att hela fingret går förlorat och det vill vi ju inte"!
Med lättnad över att läkaren hade samma uppfattning som jag, lämnade jag sjukhuset redan efter en halvtimma!
Ibland har jag en magkänsla som stämmer överens med verkligheten!
Så även den här gången!
Nu är det bara att avvakta, ta det varligt med fingret, inte utsätta det för onödiga utmaningar som t.ex tryck, bära tunga kassar, dra tung dramaten, m m.
Men det kräver skärpning eftersom jag är högerhänt och långfingret har ju fått ersätta stumpen/pekfingret bredvid istället!
Men va f.n, det är ju bara en finger, gud va ja är löjlig!
Och plötsligt går mina tankar direkt upp till jäntan min Sofia som sitter i sin Permobil och behöver hjälp med i princip allt!
Skämmes tamefan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar