Jag har skapat ett nytt ord, för posttraumatiskt stresssyndrom kan jag inte kalla det!
Om det inte är ett skov, så måste det vara postflyttångest.
För hur ända in i hellskotta mådde jag precis den här veckan för ett år sedan?
Sömnlös, utmattad och helt förvirrad inför flytten och allt det som den orsakade med mig en lång tid innan, omedvetet.
Det är väl som ett sorgeår, när man ska försöka hålla upp garden och leva som vanligt fast det är en kamp som pågår inom sig.
Det här året, en positiv kamp, men som ändå kostat på.
Att så fort som möjligt utan att ändå stressa, fixa ett hem, för man vet ju inte vad som händer härnäst! Hinner jag?
Det är tur att jag inte ska flytta imorgon igen, skulle aldrig orka!
Skönt att ha en massa härliga minne från det gångna året, som t.ex en Black taxi-färd utmed Themsen på skärtorsdagsnatten tillsammans med lillasyster, så vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar