De senaste dygnen har jag varit fullproppad av tankar om och hur jag ska få till det här med en resa till New York.
Inte helt otippat, så kommer jag att göra allt som är i min makt för att försöka ta mig dit nu när ÄNTLIGEN Peter Jöback får möjlighet att axla den prestigefyllda rollen som The Phantom of the Opera på Broadway.
Första dygnet var jag väl mest uppe bland molnen å hans vägnar, men nu när jag landat och börjar inse vad det innebär så hamnar jag i ett helt annat läge och tankarna blir mer handgripliga men samtidigt obegripliga.
För hur enkelt var det inte att ta sig till London, med det i jämförelse med att ta sig till New York.
Och ska jag resa ensam, eller vem får jag med mig, hur gör jag, var börjar jag, hur mycket kan det kosta, har jag råd???????
Alla dessa tankar kom upp som en klar blixt 02:00 natten till idag.
Tvärvaknade och släppte kudden som jag krampaktigt kramade om, läste ett meddelande som jag hade i mobilen strax brevid!
Det kom från en god vän som har supervana att resa och bo i just NY.
Plötsligt steg pulsen ytterligare och det var omöjligt att slappna av och somna om.
Sist jag tjuvrökte var den 4/1, nu blev det två stycken på raken ute på en kall och ogästvänlig balkong!
Återvände till sängen efter en liten vända in på toan och kramade än en gång om kudden och började tala till Erik.
Det är inte ofta nu för tiden, men i natt var jag bara tvungen att be om hjälp. Därefter kunde jag slappna av och somnade tryggt!
På eftermiddagen tog jag en sväng till ICA för att proviantera lite.
När jag stod där i kassakön, såg jag en vit fjäder som höll på att försöka frigöra sig ur en svart dunjacka och då kände jag att han är med mig igen och kommer att hjälpa mig ända till New York.
Erik vet ju vad jag brinner för och vill att jag ska unna mig det. "Mamma vilken tur att du har Peter!", sa han strax innan han lämnade mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar