Ja det var i varje fall tänkt så, men surt sa räven. För ungefär två månader fick Sofia erbjudande från "Barncancerföreningen norr" om en resa till Göteborg 21-24 maj, jättetrevligt tyckte både hon och jag, det var ju ett tag sedan vi var dit och Lisseberg den här tiden borde väl vara en trevlig utflykt och några hotellnätter tackade vi inte nej till, Sofia och jag älskar att resa och bo på hotell och hotellfrukost är ju sååååååå mysigt och inte att förglömma de där härliga nymanglade vita satin sängkläderna, så sagt och gjort! vi mailade och anmälde vårt intresse och passade även på att anmäla en av våra assistenter som följeslagare eftersom Sofia inte vill att gamla mamman ska jobba ihjäl sig med alla lyft och, ja den som aldrig har rest ensam med en rullstolsburen kan nog inte föreställa sig hur många gymtimmar det motsvarar. Så nu var det bara att vänta på bekräftan från BCF och biljetter m m m. -05 åkte vi med BCF till Aalborg i Danmark och det var jättetrevligt och vi fick träffa en massa nya ansikten och dela tankar, sorg och glädje med varandra under trevliga förhållanden. När det hade gått ungefär en månad så ringde det en karl och frågade varför Sofia skulle ha två personer med sig och vi berättade om hennes handikapp och att det var nödvändigt för att hon skulle kunna resa. OK! sa han och sa att han förstod. Sedan har vi inte hört något från dem och vi är ju som vi är, varken orkar eller ids tjata, någon VÄRDIGHET har vi väl, vill dom inte eller tycker dom att vi blev för dyra så, skit i det då! Så nu sitter jag här utan packade resväskor och biljetter, å föresten! jag är ju inte riktigt fräsch ännu, surt sa räven! sms från Sofia nu! "mamma får jag ostbågarna"
LIVET ÄR HÅRT :)))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar