Det senaste dygnet har jag fått mitt lystmäte än en gång. E4:an 20 mil ner för att uppvakta min gamla mor på hennes 80-årsdag tillsammans med 08-systarna, gud va jag är lycklig att jag har dom föresten! KÄRLEK:) Bilfärden söderut gav på en explotion av klorofyll, jag blir så lycklig när jag äntligen ser att den är här nu, sommaren alltså åtminstone helt klart på väg.
Väl nere i det vackra Ådalen med alla dess berg -och-dal upplevelser så blir jag så jäkla besviken när jag återser min barndomsgata som ser ut som en övergiven västernstad. VÅRT HUS VAR förfallet, DET FANNS INGET KVAR, BARA SKALET AV DEN JAG VAR. Tur i oturen att mamma inte varken ville eller orkade åka runt en stund i min bil för att se sig omkring för hon skulle förmodligen bli otroligt ledsen. Det var den tråkiga dela av det här inlägget.
Idag så vände jag åter till lapphelvetet som svågern kallar det, ja han är rolig han :).Färden var lugn och behaglig och jag hade en alldeles underbar singingman med som sällskap som jag kunde få sjunga duett med utan att någon kommenterade min sångröst som fortfarande är lite rosslig och kanske Wisky-och-vin-sprucken, hm det blev visst en cigg också, för nu har vi ju firat mor och trivts ihop systrarna Persson Så nu sitter jag här igen, solen lyser, det är små musöron på björkarna här utanför, inne i stan är det grönare antar jag än här ute på slättan.
ALLA DESSA ÅR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar