I går kväll så var Sofia och jag inne i stan och lyssnade på rockmusik, det var ju Nordic Rock på stadskajen. Vädret var alldeles strålande, kanske lite svalt vid tiotiden när solen började gå ner i horrisonten, vi hade garderat oss med långkalsonger, ytterrock och handskar hade jag min frusna skit naturligtvis. Vad som slog mej dock var alla lättklädda ungdomar, jag fattar noll, dom måste vara väldigt varmblodiga, eller så hade dom värmt sig innombords med något som inte jag hade kunnat eftersom jag var chafför år Sofia. Nog om det! Sofias kompis och hennes föräldrar var också där och rockade loss tillsammans med oss. När klockan var 22:30 så kom äntligen Alcazar upp på scenen. En och en halvtimmas väntan var över och det var väl värd väntan för jäsiken vad dom bjöd på sig där uppe. Efter tre kvart var det roliga över och vi tog oss så sakteliga bort från festområdet. Sofia hade en tuff uppgift att försöka snirkla sig runt och förbi alla lite för förfriskade rock och disco trinda medborgare och att inte tala om allt glas och äckel på asfalten som hon hatar att köra på. Väl framme vid bilen så lastade jag in henne och påbörjade vår sakta, sakta mak genom och ut ur stan lyssnade på Peter Jöback i bilen och lugnet infann sig igen och jag började som vanligt att sjung med och Sofia hon skrattade åt mej och frågande " går det aldrig att få tyst på er ", inte en tjans sa jag och *log*.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar