Det kommer inte att gå, jag menar förstås att åka till jobbet imorgon, för den här förkylningen var inte att leka med. Den började i blåsan, vandrade stadigt uppåt till snoken och har nu slagit sina klor i halsen, kan knappt svälja och näsan hålls öppen med hjälp av nässpray. Vad jag just nu skulle behöva är att sova, men jag gruvar mej för att gå isäng, för visst är det dötrist, ensamt och jättejobbigt med långa nätter då det inte går att sova för att det är täppt både här och där. Under natten kommer jag också som alltid när jag känner att jag är sjuk, ligga och tänka på jobbet och patienterna och hur det troligast påverkar mina jobbkompisar om jag ringer mej sjuk. Varför tror jag alltid att jag är oumbärlig, strunt! det där är något som jag måste jobba på lite mer, släppa kontrollen, låta världen rusa på utan att jag ska lägga mej i och försöka styra upp alla misstag SOM SKER, offerkofftan! Självklart funkar det på jobbet! Varför jag har mission impossible som rubrik ikväll är att jag just nu ser på det PÅ MIN HÖGRA AXEL, alltså på TV:n här brevid, herregud va dom kan få till det.
Alla dessa år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar