Jag tror att jag är skitdålig på vänskap, jag menar att hålla kontakten med mina gamla vänner.
Ofta tänker jag på det och blir så ledsen över att jag knappt minns namnen på mina gamla jättetajta klasskompisar, dom som man sa till när vi en gång skildes "jag hör av mej, jag kommer aldrig att glömma dej", pytt! hur jag än försöker så finns dom bara som en svag förnimmelse i mitt undermedvetna. Så många vänner som jag avverkat genom tiderna och vart tog dom vägen? OK! gallringen av vilka som var riktiga vänner var verkligen utslagsgivande när vi fick adoptivbarn och det visade sig dessutom att dom var sjuka, jisses vad det blev tomt i leden. Det är kanske bra att sådant händer så att man inte går och släpar runt på en massa onödiga och för den del onyttiga vänner som kanske bara fanns där för att vara energitjuvar, vem vet! inget ont som inte har något gott med sej. Men det är just där jag kommer in med att jag tycker att jag är en dålig vän och kompis, för varför vårdar jag inte dom som blev kvar då, varför sitter jag bara och kurar och tjurar och istället surfar runt med min lilla laptop i famnen och skickar krama, hjärtan och en massa blommor till en del vilt främmande människor. Jo! jag har svaret på det för min egen del. Bekvämliga gunsan, slippa baka bullar, duka fram fika och sitta Å PRATA OM VÄDER OCH VIND. Alla ni mina internet vänner inkräktar inte på mitt lata-vill vara i fred och gå omkring som en lodare-omålad och förmodligen jävligt osociala -gunsan. Ni stackare tror i er enfald att jag är snäll och trevlig och piffig i största allmänhet, men oj vad ni bedrar er. Dom som kände mej stack förmodligen därför och slutade att hoppas på någon förändring. Hon där med den där offerkofftan som hon vägrar ta av sig, den har förmodligen vuxit fast och blivit en del av henne som ett skin, sprött och skrynkligt.
ALLA DESSA ÅR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar